Förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) - Vad börjar gälla den 12 augusti 2026?

Den 12 augusti 2026 börjar EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall (EU) 2025/40 (PPWR) att tillämpas. PPWR publicerades den 11 februari 2025 och ersätter det tidigare förpackningsdirektivet 94/62/EG. Den omfattar flera typer av förpackningar, exempelvis förpackningar för kosmetiska produkter, kemikalier, kosttillskott, livsmedel, kartonger till e-handel och transport.

Syftet med PPWR är att harmonisera EU:s regler för förpackningar, minska mängden förpackningsavfall samt öka återvinning och återanvändning. För många företag i EU innebär det en helt ny nivå av dokumentation, spårbarhet och ansvar för sina förpackningar.

PPWR innebär en lång rad krav som rullas ut i etapper, men flera centrala krav börjar gälla redan i augusti i år som påverkar de flesta företag som sätter förpackningar på EU‑marknaden.

VEM ANSVARAR FÖR ATT KRAVEN I PPWR UPPFYLLS?

Generellt är det tillverkaren av förpackningen som bär ansvaret. Enligt PPWR är tillverkare generellt den aktör vars varumärke eller namn står på förpackningen eller på den förpackade produkten, och inte nödvändigtvis den som fysiskt tillverkar förpackningen (leverantören). Även importörer omfattas. Det vill säga EU‑företag som sätter förpackningar eller förpackade produkter på marknaden från ett tredje land.

Tillverkare och importörer får från och med den 12 augusti 2026 inte släppa ut förpackningar på marknaden om de inte uppfyller sina krav i PPWR.

Vad gäller från 12 augusti 2026?

Några av de krav som redan börjar gälla från och med 12 augusti i år är listade nedan.

1. Teknisk dokumentation (TDS)

Från och med den 12 augusti 2026 får förpackningar endast släppas ut på marknaden om man kan visa att förpackningarna uppfyller kraven i artiklarna 5–12 i PPWR. Det görs genom den tekniska dokumentationen. Det är tillverkarens ansvar att se till att det finns teknisk dokumentation för förpackningen och den ska bland annat innehålla:

  • En allmän beskrivning av förpackningen och dess användning (lock, pump, flaska, burk etc).

  • Uppgifter om konstruktionen och förpackningens material

  • Testrapporter som bekräftar att förpackningen uppfyller gränsvärdena för vissa farliga ämnen, såsom tungmetaller och PFAS.

Den tekniska dokumentationen ska sparas i 5 år för engångsförpackningar och 10 år för återanvändbara förpackningar.

Importören behöver säkerställa att tillverkaren har utarbetat TDS för förpackningen.

2. EU‑försäkran om överensstämmelse (DoC)

Innan en förpackning släpps ut på marknaden ska tillverkaren upprätta en EU‑försäkran om överensstämmelse (DoC). DoC är ett juridiskt dokument där tillverkaren intygar att förpackningen uppfyller de relevanta kraven i PPWR. Försäkran ska vara kopplad till den tekniska dokumentationen och kunna uppvisas vid tillsyn.

Importören ska hålla en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse tillgänglig.

3. Krav på kemikalier i förpackningar

Från och med 12 augusti 2026 ska förpackningsmaterial uppfylla de begränsningar som avser:

  • Tungmetaller såsom bly, kadmium, kvicksilver, krom, och

  • PFAS för förpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

Efterlevnaden ska kunna styrkas i den tekniska dokumentationen, normalt genom testrapporter.

4. Märkning för spårbarhet och identifiering

PPWR innehåller också nya krav kopplade märkningen på förpackningar. Förpackningar ska exempelvis ha uppgifter om tillverkarens namn, postadress och e-postadress antingen fysiskt på förpackningen eller via digital märkning (till exempel en QR‑kod). Importören har liknande märkningskrav.

Förpackningen ska även ha ett identifieringsnummer (typ‑, batch‑ eller serienummer) som ska kunna kopplas till den tekniska dokumentationen och EU‑försäkran om överensstämmelse. Syftet är att säkerställa spårbarhet.



 Vill du veta om ditt företag omfattas, vem som bär ansvaret i just ert fall, eller hur ni bör lägga upp arbetet i praktiken?

Kontakta oss på Toxintelligence – vi hjälper er att bygga en hållbar och PPWR‑säker förpackningsstrategi.

Nästa
Nästa

Detergentförordningen